Ut i Cyberspace för första gången med mina tankar…
… i alla fall med datorns hjälp. Annars måste jag tillstå att jag allt som oftast känner mig utspace:ad helt utan datorns hjälp.
Varför skall det vara så svårt att bara vara- den jag ÄR – människa helt enkelt! Kanske just för att jag är människa? Det är egentligen kanske rätt enkelt men det är definitivt inte alltid så lätt.
Av någon underlig anledning har jag en förmåga att trassla in mig i mina tankar och så snubblar jag. Tänk om det hade funnits en off/on-knapp för tankar, så bra det hade varit! Kunde bara slagit från den och njutit och sedan när man behövt tänka i något sammanhang, så kunde man slå på den. Så slapp man alla tankar som oavbrutet, som en bäck eller ibland som en flod, forsar fram genom skallen.
Hej! Det här är en kommentar.
Gör så här om du vill radera en kommentar: logga in och visa kommentarerna till inlägget. Där kan du välja om du vill redigera eller radera dem.